du trampar på mig som om jag va glöden på din cigg
Jag har förändrats väldigt mycket på otroligt kort tid. Jag vet de själv, ingen behöver komma & påminna mig om det. Allt kanske inte heller har varit till något positivt, men jag kan inte leva kvar som den personen jag var för några år sen. Jag kan inte längre stå högst upp på berget för att sedan låta någon putta ner mig. De funkar inte så längre, jag står på stadig mark, jag har dom viktigaste i mitt liv vilket är dom ända jag behöver. Men ibland tycker jag de är så pinsamt dåligt att ingen ser hur jag egentligen mår.. Jag går ofta med ett leende på läpparna, men de behöver inte betyda att jag mår bra. Jag ler för att jag mig själv tid att tänka. När ingen annan ser fäller jag en tår & tänker på er, er som jag förlorade under tiden jag förändrades. Jag blev lämnad kvar, utan några svar på mina frågor & utan några anledningar. Jag står fortfarande kvar här, i hopp om att ni ska komma tillbaka. Men jag börjar inse att de bara är drömmar.. Jag vet att jag är stark, jag vet att jag kan klara de här. Men inte själv, jag behöver en knuff i ryggen & en näve beröm. Givetvis fäller jag inte bara en tår när jag skriver de här, utan dom bara rinner. Ingenting kan längre få dom att sluta rinna av en naturlig orsak. De är flera personer som åstadkommit de här, därför krävs de mycket för att få de att försvinna.
Jag vill inte skriva en text om att jag mår dåligt, men ändå är de precis de jag gjort. Men inte för att ni ska tycka synd om mig, utan för att jag egentligen inte har någon direkt person att prata med.. Ni kanske tänker att jag inte har några vänner nu, men de är klart jag har, en hel drös av dom. Men tyvärr ingen som är så nära som jag skulle vilja, någon som vet mer om mig än va jag själv gör. Jag antar att jag får fortsätta drömma om de, och jag har väl mig själv att skylla oxå, eftersom jag inte släpper in vem som helst i mitt liv!
Jag vill inte skriva en text om att jag mår dåligt, men ändå är de precis de jag gjort. Men inte för att ni ska tycka synd om mig, utan för att jag egentligen inte har någon direkt person att prata med.. Ni kanske tänker att jag inte har några vänner nu, men de är klart jag har, en hel drös av dom. Men tyvärr ingen som är så nära som jag skulle vilja, någon som vet mer om mig än va jag själv gör. Jag antar att jag får fortsätta drömma om de, och jag har väl mig själv att skylla oxå, eftersom jag inte släpper in vem som helst i mitt liv!
Kommentarer
Postat av: ella
Älskling. Jag vet att typ alla skriver nu "jag finns om du vill prata" men det är mest ord utan någon mening känner man lite för sig själv. Vet hur det är. Men jag vill verkligen att du ska veta att jag finns natt&dag för du var min bästavän och jag skulle göra ALLT för att få vara det igen för du är en sådan fin, skön och underbar person! Vill du prata eller bara gråta ut på någons axel så ställer jag upp! Skulle ta båten från runmarö, bussen till sollenkroka och båt hem till dig! Älskar dig<3
Trackback
