undins

Lika arg och besviken som alltid sitter jag i båten påväg hem, jag vet inte hur länge till jag står ut faktiskt.
De är när jag är nere på botten ni kommer och säger att jag klarar de, att jag alltid kan stötta mig på er, men seriöst? Kan jag verkligen de när ni inte visar en enda hjälpande hand annars? Kan jag verkligen lita på att ni tänker hjälpa mig upp, och inte trycka ner mig ännu mer?
Jag tänker inte offra min relation till mina vänner, min familj elr min pojkvän pga de här..