till er som bryr er
Igår komma mamma in till mig och frågade om jag verkligen mådde bra, och sa att de va flera som frågat henne hur de va me mig. Jag sa givetvis att de inte var något speciellt. Men anledningen till de är att jag har väldigt svårt att prata om saker som jag tycker är jobbigt face to face me någon. Så därför skriver jag här att nej, jag mår inte jätte bra. De är inget speciellt överhuvudtaget. Men de finns ändå i bakhuvudet hela tiden. En av anledningarna är att jag inte är nöjd me mig själv alls, sen jag började nian ungefär har jag blivit jätte uppkäftig, envis, sur och på allmänt dåligt humör nästan hela tiden. Jag trivs inte me de, men de är inget jag kan göra åt. Bara att acceptera. En annan sak är att efter jag blev tillsammans med Viktor så har jag tappat vänner, och visst de är dels mitt fel eftersom jag inte hört av mig lika ofta osv, men de jobbigaste av allt är att de känns som att mina vänner blivit Viktors vänner. Ja, de låter jätte töntigt me de är sjukt jobbigt, vafan skulle hända om jag och Viktor gjorde slut, skulle alla vara på hans sida då? Men skit samma, de problemet tar vi då. Anledningen me de här inlägget va att jag ville säga att de är snällt att ni bryr er, men ni behöver inte tynga ner mamma för de. Varför frågar ni inte bara mig direkt? Lovar att de blir enklare så!
Kommentarer
Trackback
