undins

Det finns endast en person som jag älskat sen jag träffade henne. Förutom min familj då. Hon fångade mig direkt, och blev snabbt min bästavän. Vi snackade jämt, garvade och hade en helt seriöst underbar tid tillsammans. Har aldrig kunnat öppna mig så mycket för en person tidigare, men till slut hände något. Jag kan inte svara på vad, men vi sågs mindre och växte helt enkelt ifrån varandra. Hon hade sina vänner och jag mina. Vi har försökt få tillbaka allt dehär under en låg tid, men de har inte fungerat. Hon är upptagen på helger och jag bor på Möja. Men för några månader sen tog vi kontakt yttligare en gång, vi bestämde då att vi verkligen skulle göra något åt det.. Men fortfarande inga framsteg. Ni kanske tycker allt det här är jätte töntigt och tycker att vi ska hitta nya vänner? Men helt seriöst går det inte.. Jag litar inte på henne på samma sätt, men oavsett så har hon en plats i mitt hjärta och jag öppnar mig på samma sätt som tidigare fast med mindre plats. Förstår om de flesta slutat läsa nu, men den här texten är helt enkelt ägnad till en enda person. Och du borde själv känna igen dig nu. Tänker inte göra en "kärleks text" bara för att vi nyss snackade igen. Men va tvungen att skriva av mig, om just dig. För att det inte bara ska vara massa gott kanske jag ska erkänna att jag faktiskt gått bakom din rygg, sagt saker jag senare ångrat osv. Fel att du ska få veta de såhär, om du inte redan gjorde de. Men det är inget som skulle påverka nu. Har tyvärr ingen bild på oss, men innan jag avslutar måste jag bara säga att jag saknar dig. Du är min solstråle som ger mig ork och kraft.
Jag ger aldrig upp så länge jag har dig! ♥